Kapitel 7: AVDEMOKRATISERING

c) Politisk korrekthet

 

"De kunskaper och tolkningar som vi skaffar oss är ju inte i första hand till för moraliska och ideologiska positioneringar. De är till för att vi ska klara oss i världen, som den ser ut.

Människor oroar sig för hur det kommer att gå för deras barn, om de kan röra sig fritt på olika platser, var de kan handla utan att bli illa behandlade, etc. Fördomarna minimerar det individuella risktagandet och ingår i en tankegestalt som gör att tillvaron fungerar. En person som går omkring och inbillar sig att det inte finns skillnader utan att vi alla är lika är därför detsamma som en socialt handikappad person. Den som alltid bemöter allt och alla förutsättningslöst är en person som inte riktigt förstår tillvaron och världen. Inte ens Jesus klarade ett sådant förhållningssätt. Han tyckte illa om fariséer..."

Ur "Sverige och invandringen"

 

"att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper."

Oxfords Dictionarys definition av politisk korrekthet

 

Sammanfattning

Detta avsnitt vill få sagt:

• att det finns ett ömsesidigt samband mellan å ena sidan massinvandringen och "mångkulturen", å andra sidan den politiska korrektheten

• att politisk korrekthet är både antidemokratisk och antiintellektuell

• att pk-ismen ofta tar sig löjeväckande uttryck

 

1. PK-ism

2. Polisarbete och ordval

3. Mer ordval

4. Åtalbart?

5. Dröm och verklighet


1. PK-ism

Politisk korrekthet utpekar vissa åsikter som absoluta, icke ifrågasättbara sanningar. Envar som inte instämmer i dessa betraktas som mindre vetande eller ond.

Med den politiska korrektheten ställs demokratibegreppet på huvudet - ordet "demokratisk" ges en helt ny innebörd, 180 grader bort från den tidigare vedertagna. Som demokrat räknas den som hyser vissa bestämda åsikter, närmare bestämt de av makthavarna sanktionerade.

Dissidenter klassas som antidemokrater, och sådana behöver inte få komma till tals. Det kan rentav upplevas som ett ansvar hos sanna "demokrater" att skydda folket från att få del av "odemokratiska" budskap.

Här ligger således en attityd av förmynderi. Några tar sig rätten - på grunder som inte redovisas - att avgöra vad som är sant och falskt, gott och ont. De som sitter vid makten vet bäst, varvid diskussioner blir överflödiga.

Inte heller behöver folket tillfrågas. Det kan rentav vara farligt - det kan ju leda till "populism". När Sjöbo kommun år 1988 höll en folkomröstning om flyktingmottagning blev resultatet ett ramaskri från etablissemanget, där inga okvädningsord mot kommunalrådet Sven-Olle Olsson var för grova.

I den politiskt korrekta tankevärlden råder en uppdelning av människor i tre kategorier:

a) de onda, mörkerkrafterna.

b) de goda (som lyckligtvis har makten och tillträdet till massmedia)

c) offren, de utsatta och av mörkerkrafterna hotade.

Centralt i pk-ismen är begreppet "obehaglig". Fakta kan vara både riktiga och relevanta, men ändå avfärdas - som obehagliga. Någon kan tycka illa om att ta del av dem och känna sig "kränkt".

Målkonflikter och politikens kärna av att prioritera ur begränsade resurserna förnekas. Pk-ismen har befrämjat en antiintellektualism, där det  handlar om att bara ha avsikter som är goda. Här flyter fakta och värderingar, dröm och verklighet, samman.

Avgörande är inte resultaten av ett visst handlande eller en viss politik. Avgörande är istället intentioner, eller föregivna sådana. Något ansvar för att göra en nykter bedömning av vad ett visst agerande faktiskt kan förväntas leda till har man inte, ens som politiker. Det viktiga är att man menat väl.

Till pk-ismen hör också beröringsångesten och "guilt-by-association". Inte bara kan meningsmotståndare komprometteras för att ha talat med fel person eller läst fel tidskrift. Det gäller också att för egen del passa sig - inte bara i vad man själv säger, utan också i vad man läser och hör, eller i vilka man umgås med.

Pk-ismen lägger sig som en våt filt över uppriktiga meningsutbyten medborgare emellan, om väsentliga samhällsfrågor. Den sprider en rädsla och skapar tystnad. Människor vågar inte längre lita till sina egna erfarenheter och sitt eget sunda förnuft.


2. Polisarbete och ordval

Med den politiska korrektheten följer att envar på ett sätt som tidigare inte krävdes, måste "vakta sin tunga" och noga välja sina ord.

Ett antal begrepp har plötsligt förklarats kränkande, och därför inte användbara. Detta gäller inte bara i massmedia utan även inom polisarbete.

Ur Nationell Idag den 10/8 -09:

"Ett polisbefäl i Landskrona riskerar att varnas av polisens personalansvarsnämnd sedan hon refererat till en 23-årig misstänkt rånare som 'neger' i ett internt mejl.

Den 23-årige misstänkte mannen misstänkts dels ligga bakom ett personrån mot en ung kvinna den 1 februari, och dels för att två dagar senare ha rånat en butik där han kom med på bild. Polisbefälet skickade då ut ett mejl till poliserna i yttre tjänst i Landskrona där hon efterfrågade detaljer kring den misstänkte. Bl.a. skrev hon 'På whiteboarden vid avrapporteringsplatserna sitter ett foto på en neger iklädd militärgrön jacka. Detta foto fanns i en av radiobilarnas kameror. Vem har tagit bilden, vem förställer det mm? I ett personrån i söndags var en av gärningsmännen neger iklädd militärgrön (enfärgad) jacka'.

Sedan formuleringen upptäcktes.. har nu en arbetsrättlig utredning påbörjats och en varning kan vara aktuell.

Polisen har i sitt arbete ett behov av att snabbt och så exakt som möjligt ge ett signalement på misstänkta. Att inte kunna använda sig av en persons etnicitet är därför ett problem. Polismyndigheten i Skåne menar att epitet som 'lätt mörkhyad', 'mörkhyad', eller 'mycket mörkhyad' ska räcka för att ge ett exakt signalement, men detta beskriver bara hudens pigmentering och inte andra etniska aspekter av utseendet. Att säga 'afrikan' är inte korrekt, då det finns många vita afrikaner. 'Svart' är inte heller exakt, då många negrer betraktar sig som bruna och anser att det är nedsättande att bli kallad svart.

Resultatet i det politiskt korrekta Sverige har i många fall blivit att inte bara medierna censurerar efterlystas signalement, utan även polisen internt i sitt arbete. "

"Den misstänkte mannen har också meddelat att han känner sig mycket kränkt av internmejlet och har nu vänt sig till justitiekanslern för att försöka få ut ersättning."

Ur brev från Polisfacket i Malmö den 8/4 -10:

"Vi har de senaste veckorna mötts av många medlemmar som kraftigt ifrågasätter trovärdigheten i myndighetens värdegrundshantering. Anledningen är att man från ledningens sida polisanmält vad man anser vara olämpliga ordval. Det handlar då om ord som kommit via externa uppgiftslämnare. Vi har också hört av medlemmar som blivit tillrättavisade av vår informationsavdelning. Budskapet var att ett ord inte längre var lämpligt att använda i våra interna produktioner.

Vi anser att det är dags att vi ställer frågan … Vad håller vi på med? Ordet vi inte skall använda är 'utländsk'. Vi skall heller inte kalla en polsk medborgare för 'polack'. Får vi kalla en dansk för dansk eller en tysk för tysk? En fransman kanske inte får kallas för fransos och en smålänning för smålänning. Alla människor lägger olika värderingar i orden utifrån egna referensramar."

"Vårt arbete är utsatt i många delar. Vi skall i dessa delar möta det samhället i övrigt inte kan hantera. Vi skall försvara yttrandefriheten i alla lägen. Vi skall värna den svage och utsatte. Vi har en skyldighet att ingripa med våld. För att alla dessa våra kanske yttersta och svåraste arbetsuppgifter skall kunna genomföras på ett så säkert sätt som möjligt, måste vi alltid se till att vara underrättade och uppdaterade på det aktuella läget. Det är då en självklarhet att vi måste använda underrättelser i den form de kommer till oss. Vi kan inte skriva om och anpassa uppgifter till något lämpligt och 'passande' efter en kontakt med språkrådet på RPS. Det handlar om vår säkerhet och om våra uppdragsgivares säkerhet."


3. Mer ordval

I nedanstående genomgång stötte vi på mer material än förväntat. Det blir något av en kulturhistorisk exposé.

Ur "Sveriges tragedi":

"EU babblade om att göra ordlistor över användbara eller inte användbara ord. Det gjorde TCO redan 2004, och denna galenskap griper om sig inom EU. Broschyren 'Ord som gör ont' rådde svenskarna att undvika ord som invandrare, exotisk, adoptivbarn, färgad, ras, arabiskt utseende etc."

"Organisationen Centrum mot rasism ville anmäla GB-Glace till DO då de menade att den nya glassen 'Nogger Black' var rasistisk. De uppmanade konsumenterna att bojkotta firman.

'Vi är emot hela tankemönstret i reklamen', sa chefen på Centrum mot rasism, Amina Ek. 'Den svarta lakritsen med namnet Nogger leder tanken till Nigger och Neger'."

Stötande ansågs även ett kvartersnamn i Karlstad vara. År 2009 lyckades några kränkta driva igenom ett namnbyte.

Ur Nationell Idag:

"Kvarteret Negern får nu byta namn, detta beslut har stadsbyggnadsnämnden i Karlstad tagit. Det är bland annat Centrum Mot Rasism, CMR, som har bedrivit en omfattande kampanj för ett mera politiskt korrekt namn. CMR har tidigare gjort sig kända för att ha startat den uppmärksammade kampanjen mot den 'rasistiska' glassen Nogger."

En stridsfråga blev också namnet på en populär sötsak. Också här avgick de kränkta med segern, efter rådigt ingripande från dåvarande diskrimineringsombudsmannen, Margareta Wadstein.

Hon klargjorde, att en benämning som negerboll kan rendera böter på 100.000, om någon person anmäler saken och uppger sig känna sig kränkt.

Det blev snart en DO-anmälan mot ett konditori i Sjöbo vilket - precis som tidigare under alla år - salufört bollarna som "negerbollar".

Det talades om att byta namnet till "chokladbollar", men konditoriet duckade genom att överhuvudtaget inte använda något namn. Man överlät den saken åt kunderna:

 

Ett annat "problemområde" gäller äldre litteratur, som barnböcker, läroböcker och sångböcker. Pippi Långstrump i Söderhavet verkade således - enligt nya rön - på "Kurreduttön" och inget annat.

 

 

I boken "Nu ska vi läsa" av Stina Borrman, Ester Salminen och Frits Wigforss, illustrerad av Ingrid Vang Nyman illustrerades bokstaven N med en badande ung man och versen "Negern blir så ren och fin. Titta på hans glada min." Vi kan förutsätta den boken inte används längre, inte i den versionen.

 

Agatha Christies storsäljare från 1939, "Tio små negerpojkar" har också fått nytt namn, när Bonniers 2007 gav ut den i ljudversion. Det nya namnet är "Och så var det bara en".

I USA genomfördes detta namnbyte långt tidigare, kanske beroende på att originaltiteln där verkligen var kränkande: "Ten little niggers".

 

Är bilden ovan kränkande? Klart är att den inte längre används i reklam för bananer.

Bilden nedan, däremot, användes för inte länge sedan av Stockholms Läns Landsting i pläderande för användning av kondom.

Den ansågs tydligen inte kränkande för svenskar/svenskor, eller så upplevdes en sådan bedömning ovidkommande.

 

Denna genomgång vore inte komplett, om vi inte tog med även seriefiguren Tintin.

Ur Expressen den 23/8 -07:

"Bokförlaget Bonnier-Carlsen sprider rasistisk propaganda genom att ge ut en nyutgåva av seriealbumet 'Tintin i Kongo'.
Därför är det bra att seriealbumet JK-anmälts, anser Kitimbwa Sabuni och Fatima Doubakil."

Ur skrivelse från de båda kränkta:

"Förlaget Bonnier-Carlsen passerar klart gränsen för det smaklösa och går över till det rent rasistiska genom att i vår tid ägna sig åt att sprida kolonial propaganda från 1930-talet." Nyligen gick vi i Afrosvenskarnas riksförbund ut med att vi stödjer svenskkongolesen som JK-anmält 'Tintin i Kongo' för hets mot folkgrupp."

 

Mot bakgrund av namnbytet på kvarteret i Karlstad blir även sångboken "Nu ska vi sjunga" intressant. En utgåva från år 2002 har en sångtext med inte bara ordet "neger" utan t.o.m. varianten "nigger" - allmänt vedertaget som nedsättande. Även om det förmodligen aldrig var så avsett vid utgivningen år 1943.

I innehållsförteckningen lyder titeln "I Niggerland händer ibland", men på sidan 42 har den ändrats till "Familjen Krokodil". Texten är dock oförändrad:

"Herr Krokodil, fru Krokodil och lille Krokodille-lilleman, de dra åstad, vandra i rad till gamle niggerdokter Pillerman..."

Här finns även "Hottentottvisan", insjungen av Margareta Kjellberg: "Långt ner i mörka Afrika vid floden Chickadooah. Där bodde det en negergrabb som hette Hoa-Hoa..."

Allvarliga problem för CMR att ta allvarligt tag i!

I själva verket hopar sig viktiga arbetsuppgifter för CMR. Betrakta bara denna kartbild:

I Afrika finna alltså en stor flod som heter "Niger".

Och inte nog med det: kontinentens folkrikaste land heter "Nigeria" - granne till ett annat land, med samma namn som nämnda flod.

Går vi över till språk kan konstateras att spanskans namn för "svart" är "negro", som enligt spansk-svensk ordbok även kan betyda substantivet "neger".

Där återges även ett ord för "negress" - "negra":

Har personalen på CMR aldrig slagit upp en ordbok för latinska språk?

 

Det 1887 konstruerade språket esperanto är inte mindre kränkande. Adjektivet "svart" heter på esperanto "nigra".

Även där använder en ordbok begreppet "neger", vilket översätts till "nigrulo", dvs "en som är svart".

Går vi till den 1995 utgivna och av Ebbe Vilborg skrivna "Etimologia vortaro de esperanto" finner vi följande:

Här går man alltså än längre, och återger ett uttryck för "negerjävel": "negracho". Det finns en ändelse, -ach-, på esperanto som särskilt markerar nedsättande. "Svennedjävel" översätts således "svedacho", men det blir kanske inte lika kränkande som "negracho"?

Visst ska vi människor undvika att onödigtvis göra varandra ledsna, men det är inte orden i sig som kränker utan avsikten, känslorna bakom. Man kan inte lagstifta mot känslor. Däremot kan negativa känslor motverkas genom dialog och en ömsesidig respekt.


4. Åtalbart?

Konsekvenserna av den politiska korrektheten kan alltså bli löjeväckande. De kan också bli kännbara, eftersom lagar om "hets" och "hatbrott", liksom DO-institutionen och skadeståndskrav, kan mobiliseras till dess stöd.

Just genom att lagarna är så suddiga i sin gränsdragning ges utrymme för godtycke, och den som vill vara "på den säkra sidan" kan finna bäst att hålla "marginal".

Ur "Sveriges tragedi":

"Rasismparagrafen i strafflagen är en följd av ratifikationen av FN:s konvention om rasdiskriminering från 1965. Den handlar emellertid bara om biologisk rasism, .."

"De senare tillkomna tolkningarna av rasism som förolämpning eller nedvärdering på grund av nationellt eller etniskt ursprung, tro eller sexuell läggning är ett helt annat redskap än det som FN-konventionen föreskriver. Den verkar som ett censurinstrument varefter till och med upplysningar grundade på fakta kan straffas."

Tag nedanstående citat om läskunnighet i Sverige på 1800-talet, ur boken "Den agrara revolutionen", av Gadd. Kombinationen av två möjliga glidningar skulle kunna göra den till föremål för åtal:

1. Sammanblandningen av fakta och värderingar.

2. "Prisande" av den egen gruppen, när det handlar om majoritetsbefolkningen, kan anses kränka andra grupper.

"En viktig faktor för böndernas politiska och sociala ställning var den från 1600-talets senare del alltmer utbredda läskunnigheten.... Läskunnigheten ... var vida spridd i den svenska landsbygden... Långt före folkskolans inträde i handlingen frapperades utländska resenärer av den nästan universella läskunnigheten i Sverige och de övriga nordiska länderna."

Bestraffas kan också den som ger uttryck för känslor eller åsikter. Erfarenheten har visat att detta kan gälla även den som via e-post tar kontakt med lokala politiska företrädare.

Ett första exempel gäller Bunkeflostrand, en villaförort till Malmö. Dit skulle en stor bidragsförsörjd familj från Afghanistan flytta. En boende hade då protesterat, via e-post till en s-politiker. Texten innehöll några svepande köksbordsformuleringar:

"Bunkeflostrand är en av de få sista utposterna i närheten av Malmö att fly till om man vill slippa araber inpå knutarna. Vad är det för mening med att flytta hit en hoper araber som inte kan försörja sig själva, sannolikt är kriminellt belastade och inte har ett uns av vilja att anpassa sig utan endast kräver saker."

Detta räckte för s-politikern skulle se till att åtal väcktes, för "hets mot folkgrupp". Domen föll i mars 2002. Det blev 100 dagsböter, motsvarande 50.000 kronor!

Vad hade gjort mannens text åtalbar?

1. "en hoper". Anses det ligga förakt i detta begrepp? Hade bedömningen blivit annorlunda om mannen istället skrivit "ett antal" eller "en familj"? I så fall riktar sig åtalet i praktiken mot svag språkhantering.

2. "araber". Detta var sakligt fel, då det i själva verket rörde sig om afghaner, men detta kan knappast ha betydelse för åtalet.

3. "inte kan försörja sig själva". Var det inte ett faktum att familjen levde på socialbidrag och att kommunen tog hand om bostadskostnaden?

4. "sannolikt är kriminellt belastade". Det är ett dokumenterat faktum att brottsligheten är högre bland invandrare i Sverige, inte minst muslimer, än bland svenskar. Som uttryck för en personlig farhåga kan denna del av uttalandet försvaras, men knappast som ett påstående.

5. "inte...vilja att anpassa sig". Kan detta anses kränkande att påstå? Det är ju vad socialdemokraterna själva anser, att invandrare inte ska behöva anpassa sig.

6. "endast kräver saker". Här finns ju otaliga exempel. En afghansk familj i Tyresö krävde större lägenhet men kunde inte acceptera en i Norrland. Man krävde att få gå före i den lokala bostadskön, vilket man efter en mediakampanj också fick.

Ett liknande fall gäller polisbefälet Bengt Lindström i Malmö, som år 2005 uttryckt missnöjde med s-politiken i ett brev till kommunalrådet Ilmar Reepalu.

Ur Sydsvenskan den 20/4 -05:

"POLISBEFÄL MISSTÄNKS FÖR HETS MOT FOLKGRUPP

Det 43-årige biträdande polisbefälet skrev ett grovt rasistiskt brev till Ilmar Reepalu. Nu utreds polisen för hets mot folkgrupp.

- Vi ser allvarligt, mycket allvarligt på ärendet och har kommenderat mannen att lämna sin normala tjänst, säger länspolismästare, Anders Danielsson."

Bakgrunden till Bengt Lindströms brev var att den 98-årige Gustaf Holmström fått svårigheter att få plats på ett ålderdomshem. Lindström är upprörd över hur kommunen behandlat gamlingen.

Brevet, som var undertecknat med namn och adress, löd så här:

"Hej, Ilmar!
Både du och jag förväntar oss en trygg och behaglig ålderdom. Jag har de senaste dagarna följt turerna kring en gammal man i massmedia som inget hellre vill och har med all rätt krav på det svenska samhället att få en trygg tid i sina sista år i livet. Han har jobbat och slitit och betalt skatt efter sin förmåga i hela sitt liv och nu blir han utsatt för en omänsklig behandling genom att skickas runt som ett paket mellan olika så kallade vårdformer. Psykisk misshandel.

Han har rätt till ett eget boende enligt sin egna vilja med den hjälp han behöver. Punkt slut.

Du visar än en gång prov på din omänskliga sida som en desperat sosse i nöd. Malmö kommuns kassa tillåter faktiskt den lilla utgift som det innebär att låta Gustav och många andra pensionärer att leva ett bra liv i Malmö under sina sista levnadsår. Du måste naturligtvis ändra inriktningen på ekonomin och låta mer pengar gå till åldringsvården.

Dra in på ditt gigantiska understöd till alla jävla blattar i Malmö (läs Rosengård) och låt svenskarna som jobbat och slitit i ett helt liv för att bygga upp Sverige att få ta del av vårt välstånd."

Slutkläm:

"Fy Fan vad jag hatar dig och ditt jävla sosseparti.
Jag kräver att du tar en del av pengarna som du och dina jävla sossekollegor lägger på kriminelle Mohammed i Rosengård och satsar dom på våra svenska pensionärer istället."

Sydsvenskan betecknade språket i brevet som "extremt grovt och rasistiskt". Samma sak hade naturligtvis ha kunnat uttryckas med andra ord, t ex: "Jag kräver att du tar en del av de pengar som nu läggs på Rosengård och satsar dem på våra svenska pensionärer."

Då skulle skrivelsen inte ha lett till att Lindström förlorade sitt arbete, den skulle överhuvudtaget inte ha väckt någon uppmärksamhet.


5. Dröm och verklighet

Pk-iterna blandar gärna ihop ett önskat idealtillstånd med hur det faktiskt är. Dröm och verklighet får flyta samman.

Svensk flyktingpolitik bygger på önsketänkande och moraliserande. Den kunde vara riktig, om ett antal förutsättningar (som inte föreligger) förelåg.

Den förda politiken hade varit den rätta, om bara ...

Se vidare 13g.